Anders Björck: Lägg ner SAS

[ft]

Moderate riksdagsmannen Anders Björck ansåg i ett uttalande igår att SAS skall läggas ner för att omvandlas till tre nationella privata bolag, enligt Björck eftersom det aldrig kommer att vara möjligt att få ett internationellt samarbete ("40-talskonstruktion") som SAS att fungera idag.

Den första fråga man kan ställa sig är om Anders Björck då också hävdar att vi omedelbart skall gå ur EU och dra oss ur andra internationella avtal? Internationellt samarbete kan ju, något tillspetsat, aldrig fungera eller löna sig enligt honom.

I så fall blir den andra frågan vad hans parti tycker om den saken? (m) har ju hittills framstått som tämligen EU-vänliga. Har de måhända ändrat sig eller är Björck ute i egna ärenden?

Den tredje frågan är hur övriga multinationella företag klarar sig. Eller är samtliga på väg att falla samman?

Om Anders Björck och (m) redan är så desperata över de fallande opinionssiffrorna att de tar till sådana medel för att synas i nyheterna... kommer det i sanning att vara en lättnad för oss väljare när valet är över och vi åter kan få höra något vettigt i massmedia!

Flygindustrin har hög profil och är ett tacksamt mål för politiker som vill profilera sig i en valkamp - men för Anders Björck att göra detta nu och försöka klättra på en bransch som redan kämpar i motvind, det är enligt min mening snudd på smaklöst.

Vad tycker ni andra?

/ft

[Bad-Man]

Jeg er sør'me glad for at erfare at det ikke kun er i Danmark vi har grund til at skamme os over vores politikere.
Her mod vest har vi dog skiftet de gamle fjolser ud, men jeg er alvorligt bange for at vi bare har valgt nogle nye fjolser.

[Nick Figaretto]

Ja, man forstår jo at man ikke er alene i noen av de skandinaviske landene. :)

Er lav intelligens er en forutsetning for å bli politiker i et sosialdemokratisk land? :D

[Techman]

Skal DDL have et come-back?.
Jeg har hørt at lime grønt er in igen.

[ft]

Nick F:
Jag har efter noggrann analys kommit fram till att total brist på relevant kompetens, praktisk erfarenhet och sunt förnuft är grundkravet för en karriär inom politik eller styrelser... :rolleyes:

Mvh,
/ft

[Flathatter]

Either that, or he was saying that the three governments should get out and leave the company in private hands. Does anybody think that SAS, or any airline, wouldn´t benefit from being run without interference and political considerations?

[Hot Rod]

Tidningarna är fulla av dynga men gårdagens artikel var bland det bästa jag läst på länge! :D

[Kaptein Max]

Det riksdagsmannen sier er jo kun et av mange uttrykk for at "ingen" liker SAS nå om dagen. Man bør nok se litt på hva som ligger bak, og ikke bare avfeie han med at han er idiot.

[PsychoDad]

Jamen, er det ikke skønt at vi ikke kun har de smukke blonde kvinder tilfælles, men også totalt tåbelige politikere ?

Det er jo smukt timet dette her, hvor "alle" taler om nødvendigheden af at konsolidere sig rundt om i Europa. Jeg har sågar hørt nogen tale om at fremtiden kun vil have plads til 3 store airlines i EU (og naturligvis er alle pommerne indstillet på at BA er en af dem) mens resten vil være relegeret til en position som regionale feedere. Jeg er ikke enig i dette, men det er samtidigt lysende klart at SAS opsplittet i 3 nationale selskaber ikke vil have en jordisk chance.

Og slutteligt, jeg holder meget af at pax'e med SAS. Var ude og flyve med A340'en til Peking sidste uge og det var en fornøjelse med de nye C klasse sæder, fremragende service og god mad.

Svenskere bør, så vidt det er muligt, afholde sig fra at udtale sig om luftfart. Specielt politikere. Sorry, couldn't resist.

[Nick Figaretto]

Her er artikkelen. Den er virkelig verdt å lese i sin helhet:

"SAS måste läggas ned

Behövs SAS? Debatten under året kring flygföretaget har handlat om säkerhet, kartellbildningar, lönsamhet, privatisering och mycket annat, men inte om det som borde vara huvudfrågan: Behövs ett skandinaviskt företag, uppbyggt efter ett fyrtiotalskoncept, för länge sedan förbisprunget av utvecklingen? Ett företag som kunnat överleva endast tack vare formella eller de facto monopol?

SAS kom till efter andra världskriget när det stod klart att flyget starkt skulle expandera. I den strängt kontrollerade marknad som då existerade och där rätten att flyga reglerades av statliga luftfartsavtal ansågs det att tre länder ihop skulle få en starkare ställning i det luftfartspolitiska spelet än Sverige, Norge och Danmark för sig.

Ur företagsperspektiv var det kanske rätt då, men knappast ur flygpassagerarnas synvinkel. De kom att straffas med höga flygpriser, dålig service och det tveksamma nöjet att nästan alltid först hamna på Kastrup vart de än skulle i världen. Det sistnämnda inte av några bona fide trafikskäl utan helt enkelt därför att Kastrup är Danmarks största arbetsplats och att danska ägarintressen drev fram dessa ofrivilliga stop overs i Kongens By. Stoppen har inte bara blivit många utan också långa med tanke på den höga strejkbenägenheten på just denna flygplats.

SAS skulle vidare vara en "flag-car-rier", det vill säga man skulle vifta med de tre nordiska flaggorna i världens alla hörn. Därför skapades (olönsamma) linjer till udda destinationer i de mest avlägsna länder. Förlusterna gick ju att kvitta mot vinsterna på de linjer i Europa där man hade monopol och kunde ta ut biljettpriser som av många betraktades som plundring.

Eftersom hälften av SAS ägdes av de skandinaviska staterna och hälften av det privata näringslivet var det få som protesterade. Denna oheliga allians mellan statligt och privat lyckades länge förhindra all reell konkurrens. Passagerarna betraktades, fram till Jan Carlzons tillträde som vd, närmast som ett störande inslag i verksamhe- ten. SAS leddes av ingenjörer som triv- des bra med monopolsituationen, även om man i andra sammanhang kunde hålla lovtal till konkurrens och privat ägande.

Sanningen är ju att de främsta motståndarna till en privatisering av SAS har funnits just i svenskt näringsliv.

Att tre länder ägt och drivit SAS tillsammans har också varit starkt kostnadsdrivande. Regelsystemen och personalförmånerna har haft en märklig benägenhet att plocka det bästa och dyraste från varje lands lagstiftning och förmåner. Att sedan den skandinaviska rättvisedjävulen lett till att varje land skall ha sin del av verksamheten har självfallet också drivit upp kostnaderna.

Allt detta gick att hantera på passa- gerarnas bekostnad fram tills avregleringen slog igenom i Europa på 1990-talet (det hade den gjort i USA drygt tio år tidigare). Då började verkligheten närma sig. SAS hade gjort vad man kunde för att stoppa liberaliseringen av luftfarten men till slut brast fördämningarna och man tvangs - dåligt förberedda - försöka hänga med. Men i stället för att spela på marknadens villkor återföll man i det gamla monopolbeteendet. Konkurrenter och uppstickare eliminerades genom uppköp, karteller ingicks, EU fick slå till, styrelser bytas ut med mera.

Men detta kommer inte att hjälpa. Med sin blandning av privat och statligt ägande, med tre länders hopkokade lagstiftning och med femtio års monopoltänkande i ryggmärgen framstår det som osannolikt att SAS i sin nuvarande form skulle kunna bli ett effektivt och konkurrenskraftigt företag. Andra recept måste till. SAS har spelat ut sin roll som ett framtida koncept för skandinavisk luftfart. I den av- reglerade miljö som vi har gått in i, och som alltmer kommer att förstärkas, har SAS ingen plats.

Både EU och svenska konkurrensmyndigheter kommer att tvingas skärpa sin granskning av luftfarten. Det är i och för sig bedrövligt att svenska myndigheter har sovit under decennier när det gäller SAS, men ett visst uppvaknande har noterats. Man får hoppas att ett nytt insomnande inte ligger alltför nära.
Vad som behövs är en nedmontering av SAS som ett skandinaviskt flygföretag. Vad vi i stället behöver är privata svenska, danska och norska operatörer som arbetar på marknadsmässiga villkor.

De kan då undvika de restriktioner som tre länder (varav ett icke EU-land) lägger på verksamheten och kan undvika att olika delar utlokaliseras till vart och ett av de tre länderna av "rättviseskäl". Man kan skapa ett linjenät som är anpassat till passagerarnas behov och inte till Kast-ruppersonalens i och för sig förståeliga önskan att behålla sina jobb.

Med all säkerhet kommer detta att leda till att de tre skandinaviska länderna får flygbolag som är anpassade till deras speciella behov och där kundernas önskemål blir styrande. Självfallet förhindrar detta inte att man på rent marknadsmässiga grunder kan ha ett visst samarbete mellan de tre länderna, men detta skall då grundas på reella behov och inte av politiskt tvång.

Det kommer då att genmälas att det behövs ett skandinaviskt företag för att orka med långlinjerna. Det är inte sant. SAS har under sin existens kraftigt minskat antalet långlinjer av det enkla skälet att de helt enkelt inte har lönat sig. Skandinaverna har i stället efterfrågat matarlinjer ut till de europeiska storflygplatser där möjligheterna att ta sig ut till andra världsdelar har varit, och är, långt större än vad som någonsin kommer att erbjudas från Stockholm, Oslo och för den delen också Köpenhamn.

Av de svenska, danska och norska storföretag som fanns när SAS kom till för över femtio år sedan finns det inget som så envist hållit fast vid sin ägarstruktur och sitt företagskoncept som just SAS.

Hade kommersiella företag förändrats lika lite som SAS hade de inte funnits kvar.

Det är hög tid för ändring. SAS har visserligen lyckats hanka sig in i 2000-talet men kommer inte att kunna överleva särskilt länge i sin nuvarande form. Reformerna har gått långsamt och de tre ländernas nationella intressen förhindrar nödvändiga omstruktureringar. I Schweiz och Belgien har vi sett vad som händer när man inte följer med i utvecklingen. SAS riskerar att råka ut för samma sak.

Tidigare har man kunnat luta sig tillbaka på välvilliga regeringar som har varit generösa med skattebetalarnas och kundernas pengar. Glöm det i framtiden. Vi går mot konkurrens, avregleringar och privatisering. 40-talsnordism kommer inte att rädda SAS.

Vi behöver en snabb och förutsättningslös utredning som får till uppgift att komma med förslag till en avveckling av SAS och vilken grund som skall erbjudas de företag som kommer efter. De konsortialavtal och annat som SAS fortfarande replierar på har passerats av utvecklingen. Men det är bråttom. Utvecklingen på flygområdet är dyster. Det har inte bara med händelserna den 11 september att göra. Det gäller att förekomma eller förekommas. Avskaffa SAS innan det är för sent.

Anders Björck"

[Nick Figaretto]

Kaptein Max: Du har nok rett: "Ingen" liker SAS om dagen. Årsakene til dette er nok mange, og noen er berettigede, andre ikke.

Av de berettigede årsakene finner vi den begredelige SAS/Maersk - affæren, hvor SAS-ledelsen dolket både passasjerene, konkurrentene og ikke minst sine egne ansatte i ryggen.

Av de ikke fullt så berettigede er vel det faktum at det skjærer dypt i den sosialdemokratiske folkesjela når den sterkeste faktisk vinner, enten det gjelder i luftfarten eller i næringslivet for øvrig.

Men om man leser artikkelen, kan man nok allikevel konkludere med at mannen er idiot. Men han er en idiot med stor makt og bør dermed ikke bare avfeies.

I følge Aftenposten er Anders Björck "(...) en av Moderata Samlingpartiets ledende talsmenn. Han er visepresident i Sveriges Riksdag, sitter i partiledelsen og har i 14 år vært luftfartspolitisk talsmann i Europarådet."

Det er helt tydelig at Björck har lang erfaring og på mange måter et relativt godt innsyn i luftfart. Det er bare så synd at han bruker sin kunnskap om luftfarten til å konstruere en helt egen verden, som resulterer i konklusjoner som overhodet ikke har noe i det virkelige liv å gjøre.

Artikkelen preges av en enkel, billig men akk så gjennomskuelig retorikk ("før - nå - i fremtiden"): Björck "lager" en historisk sammenheng for SAS, "viser" hvordan dette ikke fungerer i dag og konkluderer med at det går til helvete i morgen. Dermed må SAS "avvikles" (i god, kommunistisk ånd), fort som faen.

Bare det å kjapt og greit foreslå at SAS skal avvikles, som om det var et eller annet statlig kontor, er i beste fall naivt. SAS er et børsnotert selskap, og en nedleggelse av et børsnotert selskap bestemmes av eierne. -Og det ligger vel ikke an til det akkurat nå...

Det som skremmer meg, er at en som virkelig burde kjenne luftfart, og som i tillegg sitter i Europarådet som luftfartspilotisk talsmann har så fullstendig mangel på gangsyn som herr Björck her viser.

Nick.

[Fizze]

Jag tror att den här artickeln är väldigt smärtsam för många anställda i SAS. men när man funderar på situationen, så stämmer det otroligt bra med verkligheten. Och (verkligheten) har vi SAS anställda blundat länge nog för.

[ft]

Klart är att SAS inte fungerar som det borde idag. Där är jag faktiskt helt enig med hr. Björck. Däremot så är jag, tydligen i motsats till hr. Björck, av den åsikten att problem är till för att lösas.

Jag är bara glad att hr. Björck inte är läkare. "Jaså, ni har stukat foten. Ja det var ju illa, den fungerar helt klart inte. Vi amputerar!"

Dessutom är tidpunkten för det här utspelet sällsynt illa vald. Flygindustrin knäar och man kan tycka att våra politiker, i likhet med de amerikanska, borde stödja den. Istället väljer hr. Björck att lägga sten på börda.

Att tidpunkten då han gör detta uttalande sedan så lägligt sammanfaller med hr. Björcks önskan att, såhär i början av valkampanjen, i massmedia rida på den allmänna opinionen i efterdyningarna från Maerskaffärer och 11/9, det är nog knappast ett sammanträffande.

Våra folkvalda borde agera för landets bästa - det är inte det jag tycker mig se just nu.

PsychoDad,
jeg er svensker men min far er Köbenhavner - er det nok for at gi mig ret at sige hvad jeg synes om det hele? ;)

Cheers,
/ft

[Edited for typo]

[ 19 December 2001: Message edited by: ft ]